Utredning om vapenexporten

Om du vill slippa uppmärksamhet, släpp ditt pressmeddelande på en fredag efter lunch. Då är ändå alla så såsiga och tänker på helgen (fredagsmys!) att risken för att någon fångar upp det som står i ditt pressmeddelande är minimal. Detta är standardknepet för alla som jobbar med politik och massmedia. 

Därför blev jag jätteglad när jag hörde att Studio ett skulle göra en utfrågning av Ewa Björling om det utredningsdirektiv som presenterades på SvD Brännpunkt under fredag förmiddag. 

Jag börjar med det som är positivt. Jag ser att utredningen har i uppgift att träffa representanter från det civila samhället, den ska se över möjligheten att öka transparensen och den ska även lämna ett antal delbetänkanden. Det är också bra att följdleveranser ska ses över. 

Det som oroar mig, och som jag sa i det inslag i Studio ett som sändes i fredags eftermiddag, är att mellan raderna läser jag att utifall de ekonomiska konsekvenserna blir för stora då kommer det inte bli någon ändring. Detta är oroande. 

Lägg till detta att det först har tagit över ett år att presentera utredningsdirektivet, sedan ska arbetet fortgå i 2,5 år, därefter följer ett remissförfarande, det ska skrivas en proposition osv. Inte en chans att vi har en ny vapenexportlagstiftning före 2017 om allt flyter på. I bästa fall från juli 2016.

Urban Ahlin (S) kommenterar i Studio ett att det är olyckligt att utredningsarbetet skjuts över valet och att det borde kunna gå att göra svårare att exportera till ickedemokratier betydligt snabbare.

På frågan om utredningen så har såväl Ewa Björling som Fredrik Reinfeldt upprepade gånger pratat om att Sverige har en restriktiv lag om vapenexport som följs bra och att vi har ett transparent system. Detta ska nu "göras ännu striktare". Något säger mig att regeringen (läs (M)) helst inte vill se någon förändring alls i frågan.

Sist: jag tycker det är oerhört sorgligt att direktivet och arbetet med att se över vapenexporten förefaller vara formulerad utifrån ett katastofperspektiv. Ekonomiska hänsyn för vapenindustrin väger tungt liksom hur det skulle påverka de bilaterala avtal Sverige har med andra länder. Lägg till detta det statscentrerade perspektiv som ju var det problem som identifierades från första början - under den arabiska våren insåg (de flesta av) riksdagspartierna att det inte var hållbart att hänvisa till statssäkerhet och statliga relationer eftersom konsekvenserna av detta synsätt gjorde att människor med krav på demokrati slogs ner brutalt. 

Ni kunde väl ha fortsatt på den linjen och istället formulerat ett möjlighetsdirektiv. Sverige har en möjlighet att slå fast en stark ståndpunkt: inga fler vapen till förtryckare. Vilka fördelar skulle vi få av detta? Vilka möjligheter innebär det? Istället är det formulerat som en förlustaffär redan innan saken är utredd. Så dumt! 

Ska det behöva vara så svårt? Vapenexportutredningen kan komma att hålla på i 2,5 år. Medan utredningen ägnar sig åt att tänka över vad demokrati innebär, kommer Sverige att beväpna diktaturer för ytterligare 20 miljarder kronor i nuvarande takt. Vi kräver skärpt lagstiftning och en hårdare praxis som stoppar vapenexport till diktaturer och vi kräver det omgående, inte efter nästa eller näst-nästa val.

Uppdatering 5/6: Jag insåg att jag glömde en väldigt viktig information i går angående kommitténs sammansättning. Den ska spegla riksdagsmajoriteten, vilket innebär att (S) och (M) har tre platser vardera och övriga riksdagspartier har en plats vardera. Detta framgick varken av intervjun med Ewa Björling i det ovan refererade inslaget i Studio ett, eller ens i själva utredningsdirektivet. (S) och (M) har alltså möjlighet att styra utredningen precis som de vill. Alla krafter inom (S) som vill påverka partiet internt mot en mer restriktiv inrikning vet vilka möjligheter och utmaningar detta innebär. 

Lyssna också på detta inslag i Ekot med Ewa Björling: