"Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder", sa Fredrik Reinfeldt den 9 mars i år som svar på frågan varför det är bra att Sverige har en vapenexport till Saudiarabien. Han meddelade också att han aldrig kommer att darra på manschetten i frågan. 

Motivet till denna export är alltså att värna det svenska välståndet och att ha en bra sjukvård.

I dag kommenterade Fredrik Reinfeldt förslaget om att ge vård på lika villkor till papperslösa som till svenska medborgare, ett krav som länge drivits av flera organisationer och politiska partier. Fredrik Reinfeldt tvekar. Det är för kostsamt att vara så generös, är argumentet. 

Sverige har flera gånger blivit kritiserade av FN för att inte leva upp till de åtaganden som mänskliga rättigheter och rätten till hälsa som Sverige har undertecknat. 

Det verkar finnas en djup okunskap i dag hos inte bara regeringen utan även hos opinionsbildare i frågan om vad som egentligen är mänskliga rättigheter. Corren skriver på ledarplats i dag att det endast är vad de kallar de politiska rättigheterna som är universella. (Dvs de medborgerliga och politiska rättigheterna för att vara mer exakt) Exempel som yttrandefrihet och religionsfrihet lyfts fram som universella, medan sk "välfärdsrättigheter" som rätten till vård för papperslösa, inte är det.

Man ska då vara medveten om de mänskliga rättigheternas odelbarhet är fastslaget i Wiendeklarationen från 1993: "All human rights are universal, indivisible and interdependent and interrelated. The international community must treat human rights globally in a fair and equal manner, on the same footing, and with the same emphasis." 

Det finns gott om exempel på försök att politisera de mänskliga rättigheterna. Sprickan går mellan politiska rättigheter å ena sidan, och ekonomiska, sociala och kulturella å den andra, enligt en så kallad höger-vänsterskala. Jag är så oerhört trött på detta. Det är att helt förvanska syftet med värnandet av de mänskliga rättigheterna från början. Problemet med att mänskliga rättigheter inte följs är ju just för att det finns alltför många som är villiga att göra politik av dem. 

Dock kan politiken vara med och skapa förutsättningar för att lösa de frågor där skyddet av mänskliga rättigheter behöver stärkas, som till exempel i frågan om rätten till vård för papperslösa. 

Fredrik Reinfeldt tänker inte darra på manschetten kring det som har skapat välstånd för Sverige och gett svenskar bra sjukvård: en skyhög vapenexport som underblåser krig och främjar förtryck. Inga tecken så långt ögat kan nå på att några uppskärpningar är på väg att göras i den här frågan. 

Han anser däremot att det är för kostsamt att ge vård åt de människor som sökt sig hit i behov av skydd, bland annat kommandes från länder eller konfliktområden där svensk krigsmateriel använts. 

Så kontentan är alltså att den svenska vapenexporten ska fortsätta flöda till krig och förtryck utan några som helst restriktioner eftersom det skapar välstånd i Sverige.

Men nåde er därute i världen som får för er att ta er hit och vara i behov av medicinsk hjälp. Någon sådan kan ni inte räkna med. Välståndet gäller nämligen inte er. 

Detta är för mig en rent medmänskligt förkastlig politik som förs. Mer vård. Mindre vapenexport. Det är det enda rätta. Inskränkningarna sker just nu på helt fel ställe. Faktum är att alla mina manschetter darrar.

Den respons jag fick när jag skrev mitt inlägg om den twittrande professorn från Chalmers, Tor Aulin, var entydig. Så många uttryckte tacksamhet och skrev uppmuntrande ord för att jag hade sagt ifrån. Responsen rörde både fallet i sig med de kränkande inläggen mot Ann Heberlein, men kanske ännu mer det faktum att det åskådliggjorde hur en kvinna i offentligheten kan räkna med att bli påhoppad.

Jag minns att jag satt hela dagen och formulerade mitt inlägg. Även om jag personligen var övertygad om att Tor Aulins ursäkter om att hans konto blivit kapat var ren smörja, stod ord emot ord. Läste man hans tweets bakåt i tiden framstod dock frågan som ganska avgjord. Han blåljög.

Chalmers utredning har nu dragit samma slutsats. Det var Tor Aulin som skrev inläggen och ingen annan. Aulin själv vill inte kommentera frågan. Det behöver han inte göra.

För om man dagen efter att arbetsgivaren konstaterat att någon kapning var det aldrig frågan om skriver på sitt Twitterkonto och upprepar samma ifrågasättande av Ann Heberlein som tidigare 

Tor Aulin kommer ut som skyldig

så har man erkänt sig skyldig. Tydligare än så blir det inte (eller: "Min kapare hade rätt!").

Särskilt inte om samma person som, för ett par veckor sedan när den blir konfronterad med de nedsättande inläggen från dennes Twitterkonto svarar i Göteborgs Posten:

"– Jag har ingen åsikt om Ann Heberlein, jag vet ingenting om henne. Hon intresserar mig väldigt lite, säger Tor Aulin."

Tor Aulin har ingen åsikt om Ann Heberlein. Nej, faktiskt ingen alls. Faktum är att Ann Heberlein är så ointressant för Tor Aulin att han efter veckor av frånvaro i ämnet tvångsmässigt bara måste Twittra ovanstådende.

Det är just så här kvinnofientliga debattörer drar slipstenen.

Börja med att säga något nedsättande. Förklara att hon inte är intressant alls, säg något om att det är på grund av att personen är kvinna som omgivningen är förlåtande till hennes åsikter.

Förhöj din egen roll som objekt och rationell varelse genom att fokusera på din egen rättfärdghet och status. Säg något kränkande igen, gärna med formen av att personen i fråga har en instabil sinnesstämning. Återgå till att spela ointresserad.  

Upprepa valfritt antal gånger. Hoppas att ingen genomskådar dig. 

Börja med ointresset

Skriv något nedsättande, gärna referens till personens kön

Förhöj din egen status och rationalitet

Återgå till att uttrycka ointresse. Ifrågasätt din motparts sinnesförmåga.

Det här med att spela ointresserad. Vissa gör det med framgång. Andra inte alls.

Som sagt, försök spela ointresserad....

Jag har följt professorns förehavanden på Twitter och i media för att jag haft ett intresse av det. Jag vägrade acceptera det faktum Tor Aulin skulle sitta och blåneka till saker han så uppenbarligen har skrivit. Jag är glad för att Chalmers förefaller ha tagit situationen på allvar.

Tor Aulins uttalanden är inte ett enstaka exempel. Han är ett exempel på vad många andra med honom gör, riktade mot kvinnor i offentligheten och som kommer att anlända som ett brev på posten så snart du gett dig ut där och vågat ifrågasätta deras trygga världsbild och position i samhället. 

Vi är nyss tillbaka efter Saabstämman på Globen och Annexet. Det är jubileum det här året för Saab. 75 år närmare bestämt.

Jag hade redan försökt förbereda mig mentalt på att jippofaktorn antagligen skulle vara hög. Och det var den. Nedtonat men som vilket mingelparty som helst som vill vara classy men inte vräkigt. Här firar vi med stil.

Efter säkerhetskontrollen blev vi erbjudna varsin liten Saab-väska med inne på Saabstämman stämmohandlingar. Sen gick vi in i första salen. Det var fullt med människor som strosade runt på den röda heltäckningsmattan med en tallrik i ena handen och kaffekoppar i den andra. Några stod runt borden och pratade och åt, andra satt ner på stolar som grupperats i runtom i salen.

Tonerna från pianisten spreds genom rummet och fick mig att tänka på känslan man får när man lyssnar på Frank Sinatra i en hotellobby.

Tårta, röd heltäckningsmatta, klirr från bestick på tallrikar. Små
vapensystem på utställning på olika ställen i lokalen. Banderoller med Saabs logga och "75 years of defence and security". Ett Jas Gripen som fondskylt. Och så Sinatra-känslan ovanpå det. Vi kände oss, som alltid, malplacerade.

Rolf, jag och Sayed Jag väldigt glad för att vi hade möjligheten att ha Sayed från Bahrain med oss in så att han kunde ställa sina frågor till ledningen.

Vid frågestunden lämnade jag mikrofonen till Sayed och lät honom ställa första frågan.

Han berättade om sig själv, var han kom ifrån och hur han sett de fredliga protesterna slås ner av regimen i Bahrain och Saudiarabien förra våren. Han berättade att tiotusentals människor i Bahrain frågar varför Sverige och Saab beväpnar diktaturerna i regionen när de så uppenbart har för avsikt att med våld krossa demokratirörelsen. Han frågade om Saab tänkte sluta upp med att beväpna regimerna. Ledningen såg uppenbart besvärad ut av hans närvaro och fråga. 

Sedan var det min tur. Jag ställde min fråga utifrån FN:s Global Compact och särskilt princip nummer 2 om att företag ska säkerställa sig om att man inte bidrar till känkningar av mänskliga rättigheter. Jag undrade hur Saab menar att företaget efterlever denna princip med tanke på att de beväpnat flera av regimerna som brutalt har slagit ner demokrati- och MR-aktivister under arabiska våren. Jag såg ett väldigt anstängt uttryck i Markus Wallenbergs ansikte.

Jag ska bara backa bandet lite innan jag återger vad Saabledningen svarade.

Saabs VD Håkan Buhske höll en ganska lång presentation av årsredovisningen som föregick frågestunden. Han berättade om olika nya system och visade videoklipp, pratade om utmaningar, framgångar. Ja, ni vet. Sådant som man gör på en årsstämma. Men han pratade också tydligt om hur viktigt det var för Saab att arbeta med mänskliga rättigheter och att företaget därför anslutit sig till FN:s Global Compact, därför att Saab är ett företag som tar ansvar.

Det kan tyckas vara komiskt, men en av frågeställarna just före oss kritiserade Saab på fullaste allvar för att de valt att väga in etikarbete i verksamheten. "Er uppgift är ju att tjäna pengar!" sa han indignerat. 

Men när min och Sayeds fråga kom om vilken sorts ansvar Saab tar för vapenaffärerna med Bahrain och Saudiarabien och de MR-kränkningar företaget bidragit till under den arabiska våren kom argumentationen från ett helt annat håll. "Vi följer den svenska lagen" svarade Håkan Buhske. "Vi säljer ingen materiel som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter i länderna ni nämner" fortsatte han. Och lade till "Man ska komma ihåg att det var våra Gripenplan som bidrog till att stödja arabiska våren i Libyen".

Argumentationen är en logisk saltomortal.

Saab är ett ansvarstagande företag och beviset för det är att man följer den svenska lagen? Det går alltså inte riktigt att lita på att företaget gör det som grundförutsättning. Men eftersom Saab är ett ansvarstagande företag följs alltså regeringens och ISP:s beslut. Om någon frågar kring FN:s Global Compact har alltså den inget alls att göra med Saabs arbete med mänskliga rättigheter. Nej, faktiskt inget alls visar det sig. Saab jobbar nämligen bara med etikarbete när det passar. Och ja se den där krigsmaterielen den kan minsann inte användas för att kränka några mänskliga rättigheter här inte. Nej, så är det. Faktum är att INGET av Saabs krigsmateriel kan användas i detta syfte. Inget alls. Någonsin.

Det vet ju alla. Fråga bara Sayed.

Karin Enström på Svenska Freds debatturné om Försvaret Karin Enström är ny försvarsminister.

Vad som är direkt oroande är hur frågan om demokratikriterium och vapenexport till diktaturer undveks på presskonferensen. Riksdagen, och Utrikesutskottet där Karin själv satt som ordförande, har fattat ett beslut om att skärpa exporten till icke-demokratiska stater. Varför kunde försvarsministern inte svara rakt på frågan om vad hon själv tyckte om vapenexport till diktaturer? 

Om det är något som vapenskandalen med Saudiarabien visat på är det: 

1. Det finns inget stöd för vapensamarbete med diktaturer i folkopinionen. Detta måste få effekter på svensk politik, inklusive regeringens. Karin Enström måste lyssna på riksdagen och den allmänna folkopinionen. 

2. Det finns ett skriande behov av mer öppenhet och insyn i försvars- och säkerhetspolitiken. Den sekretess som omgärdar försvars- och säkerhetspolitiken leder till att vi som medborgare inte kan kontrollera vilka beslut som våra folkvalda fattar, något som borde vara en självklarhet i en demokrati.

Detta är två områden som Karin Enström omedelbart måste ta tag i.

Jag passar på att påminna om den motion som Karin Enström mfl skrev i riksdagen år 2000: "Vi i de demokratiska länderna har ett moraliskt och politiskt ansvar för att hindra spridning av vapen till länder som använder eller kan komma att använda vapnen för att angripa eller hota andra stater, förtrycka den egna befolkningen och i värsta fall genomföra folkmord"

Utöver detta vill jag lägga till följande:

Karin satt bland annat med i den försvarsberedning som drog slutsatsen att det är klimatförändringar som är största hotet mot svensk säkerhet, "Säkerhet i samverkan". Rapporten framhöll även vikten av demokratisk, ekonomisk och social utveckling som viktiga för freden. Detta är skrivningar som förpliktigar. Besparingar ur försvarsbudgeten bör därför föras över till konfliktförebyggande arbete med civila medel. Fall inte för påtryckningar från vapenindustrin om att det måste satsas fler miljarder på nya materielprojekt.

Hon har även varit ordförande i riksdagsföreningen för bekämpandet av den okontrollerade spridningen av små och lätta vapen.

Om Karin Enström väljer att utgå från de slutsatser som dragits i försvarsbereningen om moderniserad säkerhetspolitik och det riksdagsbeslut om skärpt vapenexport till icke-demokratier kan det vara lovande. Men det återstår att se.